|
katalan.se
|
Skottpenningar för roffoglar |
 |
 |
 |
|
Skrivet av bns
|
|
2010-08-11 09:27 |
|
Till den person, som enligt landstingets beslut har att granska de för skottpenningars erhållande insända roffogelfötter, har under nästlidna år insändts fötter af 213 st. foglar, af hvilka dock endast 126 befunnits vara sådana, för hvilka skottpenningar inom landstingsområdet erhållas, nemligen: kungsörn 2 st, hafsörn 2 och dufhök 122, s:a 126 st., under det att 87 st. bef annits icke premiegilla, nemligen: ormvråk 26 st., bivråk 5, fjellvråk 2, sparfhök 11, tornfalk 10, lärkfalk 7 och diverse 26, s:a 87 st. I sistnämnda post ingå, jemte 20 st. kråkor, för hvilka penningar utgå i annan ordning, en glada, en kärrhök, en pilgrimsfalk, en aftonfalk, en uggla och en — orre, hvilken sistnämnda »roffogel» härstammade från Öland. Under år 1899 inlemnades för samma ändamål fötter af 218 st. foglar, deraf 123 premiegilla och 95 icke premiegilla. I sammanhang härmed anmodas de, som ämna göra anspråk på skottpenningar, att särskildt sommartiden utan dröjsmål insända vederbörande fogelfötter, innan dessa förstöras af mask.
Kalmar
1901-04-10 |
|
|
Skrivet av bns
|
|
2010-08-10 14:14 |
|
Att gråsparfvarne i många afseenden äro skadedjur — skrifver en meddelare till Smål. Alleh. — är kändt såväl af vetenskapliga zoologiska arbeten som af erfarenhet, Flertalet af öfriga småfoglar, hvilka för landtmannen äro både till nytta och nöje. misshandlas, deras bon plundras och nedrifvas och de sjelfva bortdrifvas af dessa små tyranner, hvilka dessutom ofta anställa rätt betydlig skada på körsbär och annan frukt.
Särskildt svåra äro gråsparfvarne mot svalorna, hvilka genom att bortplocka flygande insekter äro oss så nyttiga; gråsparfvarne intränga till och med i svalornas bon för att skada dem. Så hände förlidet år, att en gråsparf på Dannäs egendom våldgästade ett svalbo, men fick, tack vare flera svalors medverkan der plikta med sitt lif. Svalorna inmurade nämligen sparfven i boet, der han fans död af svält.
Arrendatorerna af Lillienäs fideikommiss-egendom företogo sig för 3 år sedan ett utrotningskrig mot gråsparfvarne med det goda resultat att under sistlidne vår endast ett par funnos vid gården och då det observerades att äfven dessa två flera gånger gjorde hemgång i svalbona, måste slutligen deras lif ändas med en kula ur salongsgevär. Under dessa 3 sista år hafva svalboens antal ökats från högst ett tjogtal till omkring ett hundratal (på de båda boningshusen finnas 63 stycken bebygda svalbon och i ladugårdar och andra bygnader finnas åtskilliga), så att man nu sedan ungarne utkommit kan fröjda sig åt att se 6- à 700 svalor dagligen svärma kring husen utan att visa minsta rädsla för menniskor, skott eller annat buller, och äro de till och med så orädda, att de ända intill händerna uppfånga den karull, som, i blåsväder, afplockas skinn för att tjena dem till bäddar i deras bon. Inga mygg och nästan inga flugor finnas nu vid Lillienäs. tack vare dessa flitiga, lifliga och trefliga små fåglar.
Tidning för Wenersborgs stad och län
1885-08-20 |
|
2010-07-20 10:00 |
|
På ett näs i sjön Uren i Södermanland om 25 hektar löf- och barrskog med en och hasselbuskar, med berg, äng, åker och trädgård samt omgifven af vass-stränder ha följande 47 fågelarter sina tillhåll och häckplatser, nämligen : tornfalk, bivråk, kattuggla, svartspett, gröngöling, mellanspett. liten hackspett, gök, göktyta. kråka, kaja , skata, notskrika, stare, talltrast, koltrast, björktrast, tornsvala, ladusvala, nattskärra, nötvacka, tradkrypare, tofsmes, talgmes, blåmes. entita, flugsnappare, rödstjärt, blåhakesångare, löfsångare, trädgårdsångare, säfsangare. gärdessmyg. sadesärla, lärka, bofink, pilfink. gulsparf, grönsiska, ringdufva, skogsdufva, tjäder, ängsknarr, morkulla, drillsnäppa, gräsand, skäggdopping. fiskmåse. fisktärna. Dagliga gäster äro fiskljusen, gladan, ormvråken och sparfhökken m. fl.
Östgötaposten
1904-07-29 |
|
Senast uppdaterad 2010-07-20 10:04 |
|
|
Skrivet av bns
|
|
2010-08-10 13:51 |
|
Natten till 13 september rådde stark storm vid kusten af Svarta Havet. Flyttfågelsträckan af vaktlar, svalor och dufvor råkade illa ut. På morgonen den 13 september voro i Sulina gatorna öfversållade af döda vaktlar och svalor. här och där lågo äfven döda dufvor. I hanmen och utefter kusten såg man massor af döda vaktlar och svalor i vattnet. Hundratals vaktlar, som stött mot väggar och telegraftrådar, fladdrade omkring på gatorna och blefvo ihjälslagna.
Dalpilen
1911-10-06
|
|
Senast uppdaterad 2010-08-10 14:02 |
|
Hos landtmän herrskar den tro, att om vissa foglar bli synliga i trakter, hvilka ligga längre i söder, än der dessa foglar vanligen pläga hafva sitt tillhåll under vintern, densamma kommer att bli af en kall beskaffenhet. Det saknas ej naturforskare, hvilka äro af samma tanke, och saken är så mycket mera öfverraskande, som foglar, hvilka flytta redan i Augusti och September månader, på detta sätt uppträda såsom profeter. Det ser ut, som om en förkänsla af den kommande tiden inverkade på foglarna, och det vore ganska intressant att nogare utforska förhållandet af sammanhanget mellan årstiderna och inskränkningarna i foglarnas flyttningar.
De flesta flyttfoglar tåga om dagen; likväl finnas sådana, hvilka äfven nattetid fortsätta sin flyttning, såsom Näktergalen och alla egentliga sångfoglar. Dessa förblifva likväl äfven på dagen vakna under hela flyttningstiden, och det är svårt att begripa, huru dessa djur så länge kunna umbära sömnen. Mest besynnerligt är, att denna sömnlöshet uppenbarar sig, icke blott hos de foglar, hvilka lefva i frihet, ulan äfven hos dem, som äro instängda. Om dagarna söka de föda, om nätterna äro de vakna; men endast under flyttningstiden kunna de vaka så oafbrutet.
Skaparens ändamål med dessa foglars flyttningar tyckas i synnerhet vara, att sprida sådana djur så vidt omkring jorden som möjligt, så att de skola komma öfveralit dit, der de finna föda. Derföre finnas öfver- allt foglar, der dessa kunna lefva, vinter, höst och vår, ej mindre än sommaren. Som bekant är, finnes på Island många varma källor, kring hvilkas bräddar temperaturen vintertiden är ganska mild; och detta lokalförhållande, i ett nästan under polcirkeln beläget land, drager dit vissa foglar, och det till och med blott under vintern. Man begriper knappt huru en del små fogelaiter, son» vid vinterns slut draga från Island mot södern, kunna våga sig öfver verldshafvet, och dock lider det intet tvifvel, att de ju flyga öfver detsamma.
På samma sätt förhåller det sig med Vaktlarnes tåg öfver Medelhafvet, ehuru afståndet här icke är på långt när så stort. Man frågar med skäl, huru det är möjligt, att dessa klumpiga foglar med så korta vingar hinna fiån Europa till Afrika. De bete sig på följande sätt: de vänta hela veckor på gynnande vind, och så snart denna inträffar, bryta de upp, men hvila ut på hvarje ö under vägen. Der- före fångar man dem i tusentals under flyttningstiden på öarna i Medelhafvet, i synnerhet på de Joniska öaraa, och på kusterna af Asien. Många foglar, såsom Sothönan, Ängsnärpan, Strandlöparen, flyga ganska tungt och ej långt. Flera foglar af samma art vandra mellanåt och göra sin flyttning till en del till fots. Andra åter verkställa den helt och hållet till sjös, såsom den stora Hafsfogeln, hvilken ej kan flyga det ringaste. Flyttfoglar, dem man med våld hindrar från en sådan vandring, förgås hoptals.
Post- och inrikes tidningar
1838-02-24
|
|
|
|
|
|